Sjutton vad tiden går fort alltså, den bara rasar förbi. Snart är det dags för sjätte cellgiftsbehandlingen och det börjar närma sig slutet. Snart fyller jag även 18 år! Jag börjar redan planera lite hur dagen ska bli! Det ska faktiskt bli skitkul, både för släkt och vänner.
Jag kan knappt fatta att jag fyller 18 redan, det har alltid känts så långt bort, men nu är det bara knappt 2 månader kvar.
Jag har börjat vänja mig vid att vara Skalle Per nu också, så det känns faktiskt helt okej nu.! Jag är även skit nöjd med peruken och så, tack Sofi!!
Men nu måste jag sluta, skriver mera när jag har tid. KRAM på er..
onsdag 27 januari 2010
söndag 24 januari 2010
Nya bilder och nya resultat!
Hej allihopa, nu var det ett tag sedan jag skrev..
Jag har helt enkelt inte haft tid. Men nu sitter jag hemma hos min syster och vi har precis fotat mig både med och utan peruk, för nu är allt hår borta! Meningen var att vi skulle lägga ut dem på den hemsidan som jag har fått peruken av. (konstig formulering) Men i alla fall så har vi fotat nu och lagt ut på www.Peggis.com. Jag lägger upp länken här nedanför.
http://w1.111.telia.com/~u11122351/cecilia.htm
Jag har även varit på en ny skiktröntgen, som visade positivt, positivt, positivt! All aktivitet på alla tre ställena är borta! Så jag har svarat på medicinerna precis som dom ville att jag skulle. Trots det så måste jag ändå genomgå de 3 cellgiftsbehandlingarna som återstår och strålbehandlingen på ca 1 månad. Det beror ju på att det ska vara helt säkert att allt är borta och att det ska förbli så också.
Så det var ju glada besked, men jag försöker att tänka som vanligt för man vet aldrig vad som kan hända på vägen.
KRAM på er, nu måste jag logga ut. Jag skriver mera så fort jag hinner.
:)
Jag har helt enkelt inte haft tid. Men nu sitter jag hemma hos min syster och vi har precis fotat mig både med och utan peruk, för nu är allt hår borta! Meningen var att vi skulle lägga ut dem på den hemsidan som jag har fått peruken av. (konstig formulering) Men i alla fall så har vi fotat nu och lagt ut på www.Peggis.com. Jag lägger upp länken här nedanför.
http://w1.111.telia.com/~u11122351/cecilia.htm
Jag har även varit på en ny skiktröntgen, som visade positivt, positivt, positivt! All aktivitet på alla tre ställena är borta! Så jag har svarat på medicinerna precis som dom ville att jag skulle. Trots det så måste jag ändå genomgå de 3 cellgiftsbehandlingarna som återstår och strålbehandlingen på ca 1 månad. Det beror ju på att det ska vara helt säkert att allt är borta och att det ska förbli så också.
Så det var ju glada besked, men jag försöker att tänka som vanligt för man vet aldrig vad som kan hända på vägen.
KRAM på er, nu måste jag logga ut. Jag skriver mera så fort jag hinner.
:)
onsdag 6 januari 2010
6 januari
Hejsan allihopa!
Igår blev min fjärde behandling avklarad! Så nu är jag halvvägs igenom cellgiftsbehandlingarna. Det är ju ganska skönt. Men sedan är det de värsta kvar tyvärr. Igår mådde jag ganska dåligt efter behandlingen. Eller riktigt dåligt.. Jag hr inte mått så dåligt efter de andra behandlingarna, om man räknar bort den första förrän nu. Igår var jag skit trött, jag mådde illa, jag hade ont i huvudet och ont i magen. Det värsta var att ingen av tabletterna hjälpte heller. Som tur var va Eldin hos mig och hjälte mig med allt!!
Idag mår jag iallafall bättre än igår, mådde lite illa på morgonen. Men jag to en tablett för det och så åt jag en macka, och nu är det ganska okej!! Snart ska jag nog till Eldin ett tag tror jag. Mamma och Mattias ska på hockey ikväll/eftermiddag men det är för mycket folk för mig! Så jag får stanna hemma, hos älskling! :)
Igår fyllde Persson 18 år, GRATTIS GUMMAN! Och förlåt för att jag inte kunde komma.. Men jag mådde skit! Jag hoppas du hade en underbar födelsedag, och att ni andra också hade roligt!
Det känns så tråkigt, att jag hela tiden måste tacka nej till saker som jag egentligen vill göra. Som tex det här. Jag klarade verkligen inte att gå någonstans igår. Jag hatar att jag måste missa roliga och speciella tillfällen hela tiden. Det känns som att jag sviker mina vänner. Och även de dagar då jag inte har gjort någon behandling, men kanske är trött, mår lite dåligt eller inte känner för att göra någonting Det känns som jag hela tiden sviker mina vänner. Men ni ska veta att det gör jag inte, jag skulle ju vara med er hela tiden om jag var frisk, och hitta på saker, komma dit jag är bjuden och så vidare, men det går inte nu!
De flesta av mina vänner förstår det här, men sedan finns det andra som jag absolut också trodde skulle förstå, mer än någon annan som absolut inte har gjort det och istället gjort sig osams med mig Vill du/ni byta eller? Ska vi byta livssituation, så får ni se att det är inte så jävla lätt? Tror ni inte att jag hade gjort allt för att få bort den här skiten? Jag förstår mig inte på folk ibland.
Men men, nu måste jag sluta! Just nu mår jag ganska bra. Snart blir det nog att raka bort allt hår förresten, jag orkar inte mera! Ni ska se hårbollarna som kommer av nära jag duschar, när jag kammar håret, när jag bara drar igenom med håret.. Plus att jag ar hämtat båda mina peruker nu och jag är jätte nöjd! Båda är åt det blonda hållet :) En är något mörkare. Så snart blir jag blondie på heltid ^^ Iochförsig är ja nästan redan det, men snart ännu mera!
Ha de bra, Pussss
Igår blev min fjärde behandling avklarad! Så nu är jag halvvägs igenom cellgiftsbehandlingarna. Det är ju ganska skönt. Men sedan är det de värsta kvar tyvärr. Igår mådde jag ganska dåligt efter behandlingen. Eller riktigt dåligt.. Jag hr inte mått så dåligt efter de andra behandlingarna, om man räknar bort den första förrän nu. Igår var jag skit trött, jag mådde illa, jag hade ont i huvudet och ont i magen. Det värsta var att ingen av tabletterna hjälpte heller. Som tur var va Eldin hos mig och hjälte mig med allt!!
Idag mår jag iallafall bättre än igår, mådde lite illa på morgonen. Men jag to en tablett för det och så åt jag en macka, och nu är det ganska okej!! Snart ska jag nog till Eldin ett tag tror jag. Mamma och Mattias ska på hockey ikväll/eftermiddag men det är för mycket folk för mig! Så jag får stanna hemma, hos älskling! :)
Igår fyllde Persson 18 år, GRATTIS GUMMAN! Och förlåt för att jag inte kunde komma.. Men jag mådde skit! Jag hoppas du hade en underbar födelsedag, och att ni andra också hade roligt!
Det känns så tråkigt, att jag hela tiden måste tacka nej till saker som jag egentligen vill göra. Som tex det här. Jag klarade verkligen inte att gå någonstans igår. Jag hatar att jag måste missa roliga och speciella tillfällen hela tiden. Det känns som att jag sviker mina vänner. Och även de dagar då jag inte har gjort någon behandling, men kanske är trött, mår lite dåligt eller inte känner för att göra någonting Det känns som jag hela tiden sviker mina vänner. Men ni ska veta att det gör jag inte, jag skulle ju vara med er hela tiden om jag var frisk, och hitta på saker, komma dit jag är bjuden och så vidare, men det går inte nu!
De flesta av mina vänner förstår det här, men sedan finns det andra som jag absolut också trodde skulle förstå, mer än någon annan som absolut inte har gjort det och istället gjort sig osams med mig Vill du/ni byta eller? Ska vi byta livssituation, så får ni se att det är inte så jävla lätt? Tror ni inte att jag hade gjort allt för att få bort den här skiten? Jag förstår mig inte på folk ibland.
Men men, nu måste jag sluta! Just nu mår jag ganska bra. Snart blir det nog att raka bort allt hår förresten, jag orkar inte mera! Ni ska se hårbollarna som kommer av nära jag duschar, när jag kammar håret, när jag bara drar igenom med håret.. Plus att jag ar hämtat båda mina peruker nu och jag är jätte nöjd! Båda är åt det blonda hållet :) En är något mörkare. Så snart blir jag blondie på heltid ^^ Iochförsig är ja nästan redan det, men snart ännu mera!
Ha de bra, Pussss
tisdag 22 december 2009
22 december!
hellou allihopa!
Tessan, jag måste erkänna en sak, jag har klippt mig som du! hehe (A) nu är vi lika igen.. men inte länge till dock.. Sry gumman.
Jag och mamma satt hemma förut och så gick jag och badade och ytterligare hår ramlade av..
Jag var på min tredje behandling idag. Så iallafall så bestämde vi att vi skulle exprimentera lite och se hur jag passar i kort hår osv, eftersom det kommer ju ta ett tag innan det växer ut sedan. Så vi testade page idag, och jag trodde inte att det skulle bli så bra som det blev.. Jag blev faktiskt ganksa nöjd! Mamma blev galen, haha! Hon slutade inte ta kort på mig. Eldin tyckte också att det blev jätte fint, trots att han inte tycker om kort hår egentligen. Så nu känns det mycket bättre inför framtiden med håret.
Min behanlding idag gick jätte bra.. Inga problem, vi åt thaimat så jag hoppas inte jag börjar må illa av det bara nu.. Det har ju blivit så de andra gångerna med de maträtterna jag äter under behandlingen.. Jag vet inte varför, det är konstigt.
Mamma, Pappa, Eldin såklart, Felicia i klassen var där och även Kimi, TACK! Sedan från ingenstans kom Roodla också dit och hon hade med sig två stora julklappar från klassen..
Jag kan bara säga att jag har världens mest stöttande och underbara klass. I paketet var det: Pippi långstrump, hennes apa och hennes häst! Hehe, det kanske låter lite konstigt. Men det var en text till, Pippi är starkaste flickan i världen ;)
TACK SMOP2, för allting! Det ni skrev var jätte fint. Jag blev rörd och otroligt glad. Det kändes som en uppiggning. <3>
Just nu sitter jag hemma hos Eldin, jag ska väl lägga mig snart för jag är skit trött idag efter behandlingen. Det blir man, för det är ju en process som sätts igång i kroppen när gifterna droppas in. Det tar på krafterna! Idag har varit en bra dag, jag har bara tänkt positiva tankar. Det beror på min mamma, min underbara pojkvän och min klass :) tack guys, i love u.
Ha det bra, skriver mer snart igen!
Tessan, jag måste erkänna en sak, jag har klippt mig som du! hehe (A) nu är vi lika igen.. men inte länge till dock.. Sry gumman.
Jag och mamma satt hemma förut och så gick jag och badade och ytterligare hår ramlade av..
Jag var på min tredje behandling idag. Så iallafall så bestämde vi att vi skulle exprimentera lite och se hur jag passar i kort hår osv, eftersom det kommer ju ta ett tag innan det växer ut sedan. Så vi testade page idag, och jag trodde inte att det skulle bli så bra som det blev.. Jag blev faktiskt ganksa nöjd! Mamma blev galen, haha! Hon slutade inte ta kort på mig. Eldin tyckte också att det blev jätte fint, trots att han inte tycker om kort hår egentligen. Så nu känns det mycket bättre inför framtiden med håret.
Min behanlding idag gick jätte bra.. Inga problem, vi åt thaimat så jag hoppas inte jag börjar må illa av det bara nu.. Det har ju blivit så de andra gångerna med de maträtterna jag äter under behandlingen.. Jag vet inte varför, det är konstigt.
Mamma, Pappa, Eldin såklart, Felicia i klassen var där och även Kimi, TACK! Sedan från ingenstans kom Roodla också dit och hon hade med sig två stora julklappar från klassen..
Jag kan bara säga att jag har världens mest stöttande och underbara klass. I paketet var det: Pippi långstrump, hennes apa och hennes häst! Hehe, det kanske låter lite konstigt. Men det var en text till, Pippi är starkaste flickan i världen ;)
TACK SMOP2, för allting! Det ni skrev var jätte fint. Jag blev rörd och otroligt glad. Det kändes som en uppiggning. <3>
Just nu sitter jag hemma hos Eldin, jag ska väl lägga mig snart för jag är skit trött idag efter behandlingen. Det blir man, för det är ju en process som sätts igång i kroppen när gifterna droppas in. Det tar på krafterna! Idag har varit en bra dag, jag har bara tänkt positiva tankar. Det beror på min mamma, min underbara pojkvän och min klass :) tack guys, i love u.
Ha det bra, skriver mer snart igen!
söndag 20 december 2009
20 december!
Hej på er!
Jag har sovit hos Eldin hela helgen, vi har bara myst. I fredags var Johanna där, och vi hade myspys. Sedan igår var det bara jag Eldin och Elmir (hans lillebror hemma). Så vi gick till Willys och handlade massa gott och såg på film.
Det behövde jag, GODIS! För igår var en jobbig dag, den började jätte bra med mycket "sång" och säckande i lägenheten.. Hehe! Men sedan när jag skulle duscha så började håret ramla, det ramlade masssoor! Det brukar ramla av en del när jag borstar, så jag tänkte att det är ingen fara. Men den här gången var det mycket mer än så.. Så nu börjar det påriktig, håravfallet.. Jag satt i badkaret och borstade håret samtidigt som jag grät.. Det var skitjobbigt.. Eldin låste upp toaletten med en kniv och kom in till mig.. Han stöttar mig så bra! Det är tur det..
Så igår var en jobbig dag som slutade helt okej iallafall. Fler jobbiga dagar kommer..
Imorgon är det helvetes blodprov igen.. Och på tisdag är det dags för min tredje behandling. Det är synd att det är precis innan jul, fast å andra sidan kanske jag mår bättre till nyår då! Vad jag nu ska göra då.. Jag har inga planer alls i år. Jag får helt enkelt se vad som händer.
Jag måste bara skriva några rader om hur underbar pojkvän jag har. Jag vet ingen som skulle stötta mig så mycket som han gör. Han är helt underbar och jag älskar honom verkligen. Han är den rätte! Vi har så mycket planer tillsammans och jag är så exthalterad. Han får mig att tänka framåt och positivt! Jag är lycklig med honom!
Sedan har jag mim underbara familj som stöttar mig så mycket det bara går, och mina underbara klasskamrater, jag älskar er. Så har vi ju såklart Johanna, världens bästa tjej! Jag älskar henne grovt, hon får mig alltid, alltid på bra humör! Tack, hjärtat.
Men hörreni, nu ska jag och mamma se på "Flickan som lekte med elden", så nu måste jag sluta. Ha det bra. Jag skriver mera någon annan dag snart. Puss
Jag har sovit hos Eldin hela helgen, vi har bara myst. I fredags var Johanna där, och vi hade myspys. Sedan igår var det bara jag Eldin och Elmir (hans lillebror hemma). Så vi gick till Willys och handlade massa gott och såg på film.
Det behövde jag, GODIS! För igår var en jobbig dag, den började jätte bra med mycket "sång" och säckande i lägenheten.. Hehe! Men sedan när jag skulle duscha så började håret ramla, det ramlade masssoor! Det brukar ramla av en del när jag borstar, så jag tänkte att det är ingen fara. Men den här gången var det mycket mer än så.. Så nu börjar det påriktig, håravfallet.. Jag satt i badkaret och borstade håret samtidigt som jag grät.. Det var skitjobbigt.. Eldin låste upp toaletten med en kniv och kom in till mig.. Han stöttar mig så bra! Det är tur det..
Så igår var en jobbig dag som slutade helt okej iallafall. Fler jobbiga dagar kommer..
Imorgon är det helvetes blodprov igen.. Och på tisdag är det dags för min tredje behandling. Det är synd att det är precis innan jul, fast å andra sidan kanske jag mår bättre till nyår då! Vad jag nu ska göra då.. Jag har inga planer alls i år. Jag får helt enkelt se vad som händer.
Jag måste bara skriva några rader om hur underbar pojkvän jag har. Jag vet ingen som skulle stötta mig så mycket som han gör. Han är helt underbar och jag älskar honom verkligen. Han är den rätte! Vi har så mycket planer tillsammans och jag är så exthalterad. Han får mig att tänka framåt och positivt! Jag är lycklig med honom!
Sedan har jag mim underbara familj som stöttar mig så mycket det bara går, och mina underbara klasskamrater, jag älskar er. Så har vi ju såklart Johanna, världens bästa tjej! Jag älskar henne grovt, hon får mig alltid, alltid på bra humör! Tack, hjärtat.
Men hörreni, nu ska jag och mamma se på "Flickan som lekte med elden", så nu måste jag sluta. Ha det bra. Jag skriver mera någon annan dag snart. Puss
torsdag 17 december 2009
Blogg på nytt!
Hejsan bloggen, oj det här var länge sedan nu! Jag tog bort min blogg för ett tag sen för att jag kände att jag inte orkade skriva, jag hade inte tid och så vidare. Så den har legat nere nu ett bra tag, tills jag kom på idag när jag läste en tjejs blogg som har ungefär samma sjukdom som jag, att det kanske är skönt att få skriva av sig ibland och bara hänvisa dem med frågor till min blogg. Så jag återställde den helt enkelt :)
Nu undrar säkert ni som inte vet någonting vad jag menar med "samma sjukdom.." Det är så att jag i Oktober fick reda på att jag lider av en allvarlig cancer sjukdom som heter Hodgkins lymfom. Det började med att jag hade en knöl på halsen ett tag, som jag naturligtvis inte oroade mig så mycket över för "nae men det är ju säkert ingenting". Men så gick vi till vårdcentralen och läkaren sa på plats att det var inte någon fettknöl, det var inte någon förstorad körtel, eller något liknande. Då började man oroa sig lite granna, men aldrig trodde jag att det skulle vara cancer. jag fick åka och ta prover, och opereras och prover igen, och svar hit och dit. Men den 14/10 bekräftades det att det var Hodgkins lymfom. Hela mitt liv stannade för en sekund och jag visste inte hur jag skulle tänka, känna, agera, jag visste ingenting. Det enda jag visste var att cancer har hela mitt liv varit min största rädsla. Man hör om folk som dör i cancer hela tiden förfan. Min systerdotters pappa dog i cancer, min farfar dog i cancer, min mammas moster dog i cancer. Och bara månaderna innan jag fick min diagnos så fick min pappa också diagnosen cancer, i prostatan! Idag är han frisk som tur är, så nu är det bara lilla jag kvar.
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Direkt efter att jag fick svaret gick jag fort ner med luvan över huvudet, tårarna forsade, jag hade kunnat hålla mig inne hos min läkare från att gråta. Men direkt när jag kom ut från hans kontor kom det. Iallafall så gick jag ner, tog en cig och ringde min syster. Vi grät, Jag ringde min pojkvän, han kunde inte tro att det var sant. Vi sa ingenting på hela bilresan hem. När vi kom hem grät jag fortfarande, jag sprang in till min lillebror och kramade honom. Han började gråta direkt. Han förstod, jag behövde inte säga något. Vi grät tillsammans, länge, han kramade mig! Jag älskar min lillebror.
Vissa dagar är det lite lättare, andra är sjukt svåra att ta sig igenom. Trots att man känner sig okej i kroppen så är det tankarna som spökar. Man tänker på vad som kommer hända, hur man kommer må, hur man ska klara alla frågor och folks undrande blickar. Om man kommer orka svara på något över huvud taget, hur dem i min närhet ska ta det och hur dom handskas med att en nära till dem är svårt sjuk. Ibland tänker jag mycket, ibland orkar jag inte. Då vill jag bara göra saker som får mig att må bra, som får mig att tro att jag är frisk. Jag vill inte vara udda. Jag vill gå min skola, få min utblidning, börja jobba, skaffa lägenhet, skaffa barn och leva ett bra liv. Jag vill inte det här.. Det är så orättvist. Cancer, 17 år?! Jag förstår inte..
Annars för eran information har jag gått på 2 cellgiftsbehandlingar, och 6 väntar.. Jag har min tredje nu den 22dre, 2 dagar innan julafton. Det känns ju sådär! Det var kanske inte min högsta önskan direkt. Efter cellgifterna som är 8 gånger (4 månader), så väntar strålbehandling i 3,5 veckor.. Och det blir inte smärt/komplikationsfritt kan jag lova.. Fyfan! Efter min första cellgiftsbehandling mådde jag skit, och jag tänkte hur fan ska jag orka det här varannan vecka. Det tog fyra dagar och jag mådde mycket bättre. Dock släpper yrseln aldrig, inte magsmärtan helller. Efter min andra behandling mådde jag bättre, men kroppen känns annorlunda på något sätt. man känner inte riktigt igen sin kropp.
Mitt hår sitter fortfarande, det trodde jag inte att det skulle göra. Men tydligen så tar det ett tag innan man tappar håret med just de gifterna jag får. Låter inte så bra att säga gifter, men det är ju det de är!
Det med håret är också en grej som jag har fruktat hela livet, "tänk om ja skulle tappa håret, tänk om en dag allt bara ramlade av".. Och nu ska det hända. Jag har drömt mardrömmar då jag sitter ner i duschen och darar av hår som har låssnat. Nu ska det bli verklighet.. Jag tog det väldigt hårt i början, nu har jag börjat acceptera det och vänja mig vid tanken, tror jag!!! Man vet aldrig när det väl händer.. Fyfan, vill inte veta.. Jag vill bara att allt det här ska gå över, jävla skit!
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men snälla ni! Lev livet och var glada för att ni är friska och för vad ni har. Man vet aldrig vad som händer imorgon, man vet aldrig hur man mår imorgon. Ta vara på livet! Det vet jag att jag ska göra när den här skiten är över.
ha det bra allihopa, jag skriver mer imorgon. puss och kram!
Nu undrar säkert ni som inte vet någonting vad jag menar med "samma sjukdom.." Det är så att jag i Oktober fick reda på att jag lider av en allvarlig cancer sjukdom som heter Hodgkins lymfom. Det började med att jag hade en knöl på halsen ett tag, som jag naturligtvis inte oroade mig så mycket över för "nae men det är ju säkert ingenting". Men så gick vi till vårdcentralen och läkaren sa på plats att det var inte någon fettknöl, det var inte någon förstorad körtel, eller något liknande. Då började man oroa sig lite granna, men aldrig trodde jag att det skulle vara cancer. jag fick åka och ta prover, och opereras och prover igen, och svar hit och dit. Men den 14/10 bekräftades det att det var Hodgkins lymfom. Hela mitt liv stannade för en sekund och jag visste inte hur jag skulle tänka, känna, agera, jag visste ingenting. Det enda jag visste var att cancer har hela mitt liv varit min största rädsla. Man hör om folk som dör i cancer hela tiden förfan. Min systerdotters pappa dog i cancer, min farfar dog i cancer, min mammas moster dog i cancer. Och bara månaderna innan jag fick min diagnos så fick min pappa också diagnosen cancer, i prostatan! Idag är han frisk som tur är, så nu är det bara lilla jag kvar.
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Direkt efter att jag fick svaret gick jag fort ner med luvan över huvudet, tårarna forsade, jag hade kunnat hålla mig inne hos min läkare från att gråta. Men direkt när jag kom ut från hans kontor kom det. Iallafall så gick jag ner, tog en cig och ringde min syster. Vi grät, Jag ringde min pojkvän, han kunde inte tro att det var sant. Vi sa ingenting på hela bilresan hem. När vi kom hem grät jag fortfarande, jag sprang in till min lillebror och kramade honom. Han började gråta direkt. Han förstod, jag behövde inte säga något. Vi grät tillsammans, länge, han kramade mig! Jag älskar min lillebror.
Vissa dagar är det lite lättare, andra är sjukt svåra att ta sig igenom. Trots att man känner sig okej i kroppen så är det tankarna som spökar. Man tänker på vad som kommer hända, hur man kommer må, hur man ska klara alla frågor och folks undrande blickar. Om man kommer orka svara på något över huvud taget, hur dem i min närhet ska ta det och hur dom handskas med att en nära till dem är svårt sjuk. Ibland tänker jag mycket, ibland orkar jag inte. Då vill jag bara göra saker som får mig att må bra, som får mig att tro att jag är frisk. Jag vill inte vara udda. Jag vill gå min skola, få min utblidning, börja jobba, skaffa lägenhet, skaffa barn och leva ett bra liv. Jag vill inte det här.. Det är så orättvist. Cancer, 17 år?! Jag förstår inte..
Annars för eran information har jag gått på 2 cellgiftsbehandlingar, och 6 väntar.. Jag har min tredje nu den 22dre, 2 dagar innan julafton. Det känns ju sådär! Det var kanske inte min högsta önskan direkt. Efter cellgifterna som är 8 gånger (4 månader), så väntar strålbehandling i 3,5 veckor.. Och det blir inte smärt/komplikationsfritt kan jag lova.. Fyfan! Efter min första cellgiftsbehandling mådde jag skit, och jag tänkte hur fan ska jag orka det här varannan vecka. Det tog fyra dagar och jag mådde mycket bättre. Dock släpper yrseln aldrig, inte magsmärtan helller. Efter min andra behandling mådde jag bättre, men kroppen känns annorlunda på något sätt. man känner inte riktigt igen sin kropp.
Mitt hår sitter fortfarande, det trodde jag inte att det skulle göra. Men tydligen så tar det ett tag innan man tappar håret med just de gifterna jag får. Låter inte så bra att säga gifter, men det är ju det de är!
Det med håret är också en grej som jag har fruktat hela livet, "tänk om ja skulle tappa håret, tänk om en dag allt bara ramlade av".. Och nu ska det hända. Jag har drömt mardrömmar då jag sitter ner i duschen och darar av hår som har låssnat. Nu ska det bli verklighet.. Jag tog det väldigt hårt i början, nu har jag börjat acceptera det och vänja mig vid tanken, tror jag!!! Man vet aldrig när det väl händer.. Fyfan, vill inte veta.. Jag vill bara att allt det här ska gå över, jävla skit!
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men snälla ni! Lev livet och var glada för att ni är friska och för vad ni har. Man vet aldrig vad som händer imorgon, man vet aldrig hur man mår imorgon. Ta vara på livet! Det vet jag att jag ska göra när den här skiten är över.
ha det bra allihopa, jag skriver mer imorgon. puss och kram!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
